Fortsätt till huvudinnehåll

Goda grannar.

Jag är ju i det närmsta en pensionär.
Vaknar av mig själv mellan 7-8 på morgonen, går lätt upp kl 5 dagar som idag, när jag ska jobba.
Det innebär att jag börjar gäspa vid 21, och helst bäddar ner mig vid 22.
Idag har jag lyssnat till tecken på att grannen ska ha fest:
Dammsugaren viner och tjuter, påsar klirrar på balkongen, möbler skrapas och flyttas, allt till lätt höjd volym på stereon.
Dels verkar det märkligt när årets festdag infaller imorgon.
Dels verkar det olycksbådande för min egen morgondag, eller främst morgonkväll.
Om det är fest som det brukar vara hos grannen, så lär det inte bli tidig sömn för tanten idag, samma tant som redan börjar gäspa lite grann klockan 15.30.
Det skulle innebära att tanten är knäckt imorgon och helt saknar möjlighet att hålla sig vaken tills efter midnatt, vilket är ett svårt projekt även om hon är utsövd.
Det är inte lätt att bli gammal.
Eller att vara morgonmänniska.
Eller ha jobbiga grannar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.