Gjort.

Jag öppnade lucka sju på min chokladkalender, åt upp en chokladtomte och gick till jobbet.
Det höll mig sysselsatt tills eftermiddagen då ytterligare en insättning blev gjord.
Det känns... ...inte alls.
Har inte orkat börja engagera mig ännu, men det kommer.
Fast jag inte vill.
Men all heder till personalen på fertilitetsenheten, vilka goa människor!
Så genuint varma, omtänksamma, och rara på alla sätt och vis.
Det märks så väl att de ser människorna bakom patientjournalen.
Det gör mycket när den egna orken och engagemanget tryter.
Nu väntar de många och långa dagarna av "känna efter", "undrar om", "rosa drömmar", "svarta mardrömmar", ända tills testdagen, som är dan före dopparedan.
Taskig timing.