Fortsätt till huvudinnehåll

Bara lite till.

Har ni överlevt?
Är alla mätta, illamående, nöjda, besvikna, lättade.
Julen påminner mig om saker jag inte vill tänka på, och symboliserar det jag inte har, så för mig kändes det som att stormen kom och rensade bort julen.
Skönt.
Men nu ska vi ladda för nästa ångest-högtid: nyår.
Det har redan börjats med sammanfattningar över året som gått. Hur var det? Vad hände?
Allt det som tjatades i evighet om när det hände, ska tjatas om igen, allt som ingen kunde undgå, ska påminnas om.
Själv ska man tänka igenom året som passerade; blev det som man ville, gjorde man det man önskade, förvandlade man sig till den man lovade bli vid förra nyår.
Sen ska man börja fundera på vad det nya året ska ge, ska man få det man önskar, göra det man vill, bli den man hellre vill vara.
December; ångestmånaden.
Ni som är lika förtjusta som lilla jag, trösta er med att det snart är över.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.