Fortsättning följer.

Medan jag bannar mig själv för att jag lät mig luras till att hålla tyst av en elak, elak människa så har vi fått goda, dåliga nyheter.
Katten fick åka till veterinären för sitt ultraljud idag.
Tyvärr har allt hennes springande på lådan gjort att blåsan var för tom för att doktorn skulle kunna ta något urinprov, och kunna få en riktigt bra bild.
Kattens tappra kamp, och goda försök till att härma en ål, gjorde inte proceduren lättare.
Men hon var ändå ganska säker på att se urinsten.
Det är ju dåliga nyheter.
Men bättre nyheter än den där inflammationssjukdomen, för det här går det att göra något åt.
Om det är den ena sortens urinsten så hjälper specialfoder snabbt och enkelt.
Om det är den andra sortens urinsten så hjälper en operation.
Medan den där inflammations historien kunde bli ett evigt problem som inte fick att göra ett skvatt åt.
Så goda, dåliga nyheter.
På torsdag morgon blir det fortsättning, då ska hon in på nytt ultraljud, med urinprov, för att fastställa vilken sten-typ hon har.
Om hon inte är kissnödig då, så får hon stanna hos alla snälla pojkar och flickor på kliniken tills hon är det.
Vi har redan börjat med fodret, i fall att, och det gick hem hos alla damerna här hemma.
Ordentligt.
De kastade sig över skålarna.
Den enes lidande, den andres bröd... Eller nåt.
Jag hoppas att det hela är över snart, för jag gillar bättre att ha de små lurviga svansa omkring mig när jag delar ut god mat, än att vara den där elaka som plågar Katten.