Pyret blev 11 år idag. Det är så litet, och så stort på samma gång. En fot in i puberteten och en kvar barnets värld. På önskelistan stod nästan ingenting alls för nu har "Jag vet inte" tiden börjat.
Det pratas mycket om "lyxigt", jag tror att det här kvalade in. Nu kommer det starta en flodvåg av önskemål om andra saker hon vill ha till sitt rum, men då kommer väl önskelistan bli lite fylligare nästa år.
Hur vill du fira?
Jag vet inte.
Vad vill du äta?
Jag vet inte.
Vad vill du ha för fika?
Jag vet inte.
Jag höll mig till att hon allt mer fokuserar på sitt rum i sann pubertal anda, och pratar mycket om vilken typ av inredning hon tycker om. Så en sänggavel i sammet, en pläd i fuskpäls och ett gäng kuddar i sammet och fuskpäls, fick det bli.
Jag ägnade en stund åt tanken på att jag har varit förälder i 11 år. Vilken resa det har varit. Och nu kan jag inte ens längre minnas riktigt hur det var utan barn. Hur gjorde man med dagarna då? Nu drar de ju fram så fort att jag tror att snart kommer behöva en minnesutredning. Jag lever i ett konstant tillstånd av förvirring, glömmer allt och försöker skaffa mig någon slags kontroll över tillvaron. Det går sådär. Men tiden fortsätter ticka på, som Kapten Kroks eländiga tickande klocka. 11 år på bara en liten stund.
Kommentarer