Fortsätt till huvudinnehåll

Årets böcker

Jag hade som mål att läsa två böcker i månaden i år. Helt utan anledning egentligen, eller kanske mest för att jag och Polarn satte upp läsmål på 28 böcker tillsammans. Vi klarade det gemensamma målet och landade på 30 böcker men jag nådde inte mitt mål utan föll lite på målsnöret och kom bara upp i 23 böcker. 
Jag kan konstatera att det var en salig blandning mellan gamla klassiker, deckare, romaner och samhällsskildringar, typ. 

Helt oombedd kommer här nu en redovisning av årets skörd, inte helt i läsordning.

Jag började året med Skuggorna av Katarina Wennstam. Det var lite av en besvikelse eftersom reportageboken Flickan och skammen är så stark. En okej roman, men inte mer. Tycker mig minnas att jag läst någon annan roman av henne som var bra dock, men klimakteriehjärnan låter mig inte minnas vilken.

En klassiker stod i bokskåpet och de vill jag alltid testa. Nu blev det Högläsaren av Bernhard Sclink. En lågmäld och fin berättelse.

Sörja för de sina och
Liv till varje pris av Kristina Sandberg.
Årets bästa romanserie (tillsammans med Att föda ett barn), jag älskade att kliva in i Majs nervösa tankar. Jag rekommenderar den till alla.

Polcirkeln och Kallmyren av Liza Marklund. Årets överraskning. Jag var inte alls så förtjust i Liza Marklunds böcker när de var som mest hajpade, med serien om Annika Bengtzon och Gömda. Tyckte varken om språket eller story. Men den här serien var annorlunda i stil och språk, och spännande. Del 3 står på listan för 2024.

Mitt ibland oss Evin Cetin och Jens Liljestrand och
Tills alla dör Diamant Salihu. Årets samhällsskildringar med det högaktuella ämnet gängkriminalitet. Författare som försöker förstå istället för att anklaga. Alla borde läsa.

Detaljerna av Ia Genberg. Kanske årets mest hajpade? Spännande porträtt i korta noveller.

Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors var bättre än
Borta bäst. Båda böckerna var intressanta kvinnoporträtt, men den första mer obekväm och därför mer minnesvärd. 

Farmor dör Malin Wollin 
Rolig och eftertänksam, precis som hennes krönikor.  

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby. Reportagebok om hur kriminella kretsar drabbar individer och samhället. Spännande att få ett slags inifrånperspektiv.

Montecore - en svensk tiger Jonas Hassen Khemiri. Ny och trevlig författar-bekantskap för mig. Jag har nu fler böcker som väntar, jag hoppas att de bjuder på samma roliga, kluriga och spännande berättelser.

Onda flickor av Alex Marwwod/Serena Mackesy. Jag hittade denna "minibok" i bokskåpet och lånade den mest för formatets skull. Men det visade sig vara en riktigt bra deckare. Precis som
Vargsommar av pålitliga författaren Hans Rosenfeldt, också ett fynd från bokskåpet.

Årets besvikelse var Box av Camilla Läckberg och Henrik Fexeus
Jag hade läst mer i år om jag inte behövt ta mig igenom denna tegelsten och i efterhand kan jag inte förstå varför jag läste klart den. Stereotyper, förutsägbara intriger och övertydliga beskrivningar i många sidor.

Expeditionen av Bea Uusma har jag varit intresserad av sedan den vann alla priser, och det var en riktigt charmig bok. Jag drogs med i författarens besatthet av denna historiska gåta.

Lite svensk skräckis hann jag med också; Konferensen av Mats Strandberg. Den gillade jag, men filmen på Netflix var dötrist och tappade alla spännande vändningar i boken. 

Mer klassiker; Glaskupan av Sylvia Plath. En sorglig berättelse om en ung kvinnas krav på sig själv och från omvärlden. Hade likaväl kunnat utspela sig idag.

Fallet Tomas Quick - att skapa en seriemördare av Hannes Råstam. Steg för steg beskrivs hur Sveriges största rättsskandal skapas som genom någon slags masspsykos. Spännande som en deckare, otäck eftersom dessa människor har haft fler människoöden i sina händer än bara Sture.

Mer av en modern klassiker är Normala människor av Sally Rooney. En kärlekshistoria med många vändningar, utan att vara sliskigt romantisk. 

Jag avslutade året med en annan modern klassiker; Bitterfittan av Maria Sveland. 
En bok med hög igenkänningsfaktor trots att den nu har några år på nacken. Det är skönt att känna igen sig, men det är samtidigt tröttsamt att så lite förändras.

Nu väntar ett nytt bokår och jag har hela bokhyllan full, Polarn vill att vi klarar fler böcker den här gången. Med tanke på att hon läste 7 böcker hemma och över 10 i skolan så kan vi nog höja ribban lite. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.