När man har haft samtal med sina chefer om vilka åtgärder som ska tas för att undvika att smälla in i den berömda väggen, känns det ju härligt att sitta med en arbetsrelaterad examensuppgift hela helgen.
Easy peasy lemon squeeeeesy.
I tisdags kom synpunkterna på det inlämnade utkastet, det jag inte hunnit jobbat så mycket jag önskat med, på grund av oplanerade åtaganden. Den färdiga produkten ska in denna tisdag.
När man suttit med texten en hel lördag och börjar känna sig klar, det är ju precis då man vill upptäcka att klimakteriehjärnan ställt till det igen. Av någon anledning hade jag "2700 ord" i mitt huvud, men det ska ju vara max 2400. Så då ska ca 300 ord väck. Det är sjukt hur mycket 300 ord är.
Jag diskuterade med kollegan hur det var att hantera högskolestudier med alla dess regler, många punkter och otydligheter när man var i denna hormondimma. Vi var rörande överens om att det var något av en utmaning. Eller, rättare sagt det var som att läsa utan glasögon, utan sömn och med begynnande demens. Allt tar så mycket längre tid och kräver så hiskeligt med koncentration.
Idag hade jag någon slags ambition att få klart tillräckligt mycket för att låta texten vila och sen kunna gå igenom den och all formalia imorgon. Det behövs ju alltid en stund mellan att man läser texter annars blir de bara till en gröt. Lite hade jag också tänkt slå in julklappar, julhandla, ta ner julgran från vinden och sånt, men det var att sätta ribban högt. Jag har inte lämnat lägenheten på hela dagen och bara hunnit tvättat tre maskiner mellan genomläsningarna. En perfekt lördag för återhämtning; jobb och städning.
Kommentarer