Om det står i tidningen måste det vara sant:
Nu har jag stämplat ut, stängt av väckarklockan och tagit ett djupt andetag. Nog borde halva ens liv kunna fixas på två veckor ändå? För nu vänder det ju.
Kroppen hinner läka, bort med all stress och press, värken i bröstet blir ett minne blott. Det är alltid lättare när ljuset kommer tillbaka och man kan öppna en ny kalender.
Sen blir löften om förändring lite svårare att vara entusiastisk över lagom i februari, motivationen tryter i juni, hoppet om att semester kommer läka allt grusas i augusti, hösten känns näst intill omöjlig att ta sig igenom, men sen kommer julledigt och vintersolståndet och hoppet väcks igen. The circle of life. Vi är väl för sköna varelser ändå.
Kommentarer