När det var dags att plocka fram vinterns vantar och mössor saknades en del. Jag kunde för mitt liv inte komma på var sakerna var och blev lite orolig över att de åkt med till secondhand när vi rensade bort gamla vinterkläder. Stress och hormoner gör en inte till något strukturerat geni direkt. Samtidigt tyckte jag att det verkade sällsynt snurrigt att jag skulle lyckats skänka bort så mycket utan att märka något, eller utan att arvsmassorna skulle reagerat.
Där var den; lådan jag kom på att jag ställt in där för att få mer plats i hallen.
Idag skulle jag lägga in en grej i förrådet.
Lite förvirrad är jag, men skönt att veta att jag inte är så förvirrad som jag oroat mig för. Det går att köra på lite till innan jag tappar det helt ändå.
Kommentarer