Fortsätt till huvudinnehåll

Utvecklande

Pyret skulle ha sitt första utvecklingssamtal med en av de nya lärarna. Omdömet var att hon var smart, modig, ansvarstagande, bra på att fråga för att lära sig mer, bra på att säga till när hon upplevde att något var orättvist för henne själv eller hennes kompisar, presterade väldigt väl på alla uppgifter, var bra på att förstå instruktioner, var en fin kompis och allt igenom bra på att vara en elev. 
Målet blev att hitta sätt att göra skolarbetet tillräckligt utmanande, så att det inte upplevdes som för lätt, och att hjälpas åt att sänka kraven.
Finaste Pyret tyckte mest att det var genant att få höra alla fina beskrivningar men sa att hon behövde kunna känna att det var okej att göra fel. Jag hoppas att vi kan hjälpa henne med det, för det känns som ett sådan enormt slöseri att så mycket otvungen talang ska slösa bort så mycket energi åt oro och ängslan. Hon har inget att oroa sig för, allt kommer ju utan ansträngning. Kollegan berättade att sonen, som går i 9:an kommit hem en dag och sagt att nästan alla tjejer började gråta om de fick ett B, vilket han tyckte var "så jävla sjukt". Och visst är det. Men läraren verkade fin och hade flera knep om hur vi ska hjälpas åt att minska krav och öka glädjen. 

Både Pyret och Polarn rundade av denna dag och skolvecka med att ha fredagsmys med kompisar. Så jag kom hem till detta:

Tweenieflocken utfodrades med hemgjord pizza.
Det gick hem (jag hann norpa åt mig några bitar).
 
Sen var det chips och Fångarna på fortet innan huset tömdes klockan 20.30. Jag blev helt slut men fick lov att sitta uppe en stund eftersom nya säsongen hade kommit!
The Handmaid's tale
Så skrämmande hur vi närmar oss ett lika mörkt samhälle. 
Och på så sätt rundar vi av arbetsveckan och inleder helgen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.