Fortsätt till huvudinnehåll

Kattastrof

För att nyttja vad som kanske blir sista varma dagen på ett tag blev dagens outfit denna:
Lagom blandning mellan sommar och höst kanske? Lite en dag på kontoret kanske?
Inte anade jag att jag skulle behöva klättra bland taggbuskar i en skogsdunge senare denna dag. Vilket inte är så mycket en dag på kontoret outfit kompatibelt.

Det började med att jag och Polarn hörde en katt skrika så förtvivlat i skogen på vägen till skolan. Jag blev lite orolig för att den skulle vara skadad, men oron lättade när vi lyckades locka fram den.
Förutom en fästing i pannan och lite rinniga ögon så var den välgödd och vid god vigör. Den var också otroligt kelsjuk. Inte läge för att ingripa på något sätt bedömde jag.

Det bedömde inte Pyret och hennes kompisar när de var på väg hem. Då befann sig katten i en närliggande skogsdunge, och de tyckte att den såg jättesjuk och skadad ut. Så mycket att de ringde oss föräldrar, varav en ringde Djurambulansen. 
Jag kunde sluta några minuter tidigare och ta mig till platsen innan Djurambulansen kom. Katten hade inte velat gå med på barnens plan att krypa in i en ryggsäck, men kelade med dem och höll sig på samma plats. De satt med katten i mellan 1,5-2 timmar. 
Så här var den när jag kom fram:
Den kisade mycket, men låg å andra sidan i solen. Den ville inte ställa sig upp, men ville bli klappad. Väldigt svårbedömd status skulle jag säga. Men räddningen anlände!
Och den tappra mannen tittade till katten och bestämde sig för att hämta en bur för att ta med den. Katten bestämde att det var en dålig plan. Den fångades men slant som räven ur näven, med en ljudlig protest. Sen drog den med pondus och god fart genom skogen. Så tillräckligt god kondition för det i alla fall.
Inget mer kunde göras i det läget, vi fick alla gå hem.

Pyret har fortsatt varit ytterst bekymrad för katten, och började gråta när det var läggdags. Jag lovade att hålla utkik efter katten nästa dag, påminde att Djurambulansen sagt att vi kunde ringa igen om vi fick fatt i den och jag informerade om hur tåliga och driftiga djur katter är. Dessutom berömde jag henne för hennes engagemang. Sedan försöker jag jobba med hennes föreställning att alla katter som är ute utan halsband är hemlösa, för den skapar onödigt mycket oro. 

Några andra som ska ha beröm för sitt engagemang är uppenbarligen Djurambulansen. Så jag gjorde så här:
En blygsam gåva från mig och arvsmassorna.

Så får vi se om vi kommer till jobb och skola imorgon, eller fastnar i att fånga en katt. Ska klä mig mer anpassat efter det scenariot. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.