Då går vi in i helgen med insikten att jag inte hade tillräckligt med tid att se över min One drive som blev för full och därför förlorat en stor del av mina sparade foton. Tjohoo! Hela förra Gotlandssemestern till exempel; borta! Roadtrip genom Sverige för några år sedan; borta! Thailand 2018; borta! Som tur är är de flesta av korten på arvsmassorna kvar, jag hann göra en fotobok av Thailandresan och har lite bilder på sociala medier från livet i stort. Sedan har man ju så himla mycket bilder att det är svårt att ens veta vilka som är borta, men några guldkorn är säkert förlorade.
För nu när det är knepigt att riva bort kantena på framsidan är de lösa bitarna på insidan i fokus. Men hon arbetar på bra den lilla damen. Vad hon ska göra när det inte finns någon kartong kvar att ligga i vet jag inte, men jag vet vad hon ska få i julklapp.
Det känns lite som Lillfjants projekt; har det ens varit en kartong och vad finns kvar av den?
När jag såg att bilderna var borta blev jag först alldeles kall, sedan lite desperat, men nu har det lagt sig. Vi lever här och nu, det vi har upplevt finns ju kvar på annat sätt och det har gått utmärkt att leva utan flera tusen bilder i mobilen. Kanske är det en bra lärdom i att fokusera på vad som händer istället för att fota det.
Men också att det är dags att ta itu med att göra fotoböcker av arvsmassornas uppväxt. Årets "när jag är ledig på semestern ska jag..."-uppgift år 2012-2022.
Kommentarer