Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens turer

Jag skulle jobba hemifrån. Jag är ovan vid att göra det regelbundet men har märkt nu när jag ska försöka göra det någon dag per vecka att jag blir så väldigt stillasittande de dagarna. Jag är ju van vid mina promenader och allt jag går när jag är på jobbet, så jag blir stel och rastlös.

Jag började därför med att gå upp lite tidigare för att hinna träna lite. Mitt i svetten frågade Pyret om jag kunde gå med henne till skolan. När livet är lite tungt så vänder man sig till mamma, och om en tonåring vänder sig till mamma så ställer mamma upp. 
Men då kom Polarn på att hon också ville ha sällskap, det behöver en mamma säga ja till, för att rättvisa är viktigt. 
De började såklart inte skolan samtidigt.
Så jag fick gå med den ena arvsmassan, vända hem, möta upp den andra arvsmassan, gå med henne, vända hem. 

Jag kastade mig in i duschen när jag kom hem och hann sedan precis logga in till morgonmötet.
Sen: jobba, jobba, jobba, äta lunch, jobba, jobba, jobba. Logga ut.

Därefter loggade jag in på nästa uppdrag: Fritid och lagade middag. När alla var mätta plockade jag undan disk och gav mig iväg till papsen för att hämta medicin mamsen behöver på sjukhuset imorgon. Hann precis tillbaka hem innan jag behövde gå iväg till tåget för att möta upp kollegor för en AW. Vi skulle på teater och se en kollega som är med i en Improteatergrupp.
Det var en otroligt rolig kväll. 
Publiken fick innan föreställningen skriva förslag på titeln till föreställningen. 5 förslag valdes ut och under första akten startades dessa fem föreställningar upp. Sedan blev det paus och publiken fick rösta fram vilken av föreställningarna som vi skulle få se fortsättningen på under andra akten. 
Kvällen avslutades med att den som gett förslaget som vann, fick en keps med deras logga. Inte för att skryta men:
Sen bar det hemåt med kramp i konderna efter alla skratt.

Jag kan konstatera att just denna hemarbetardag blev inte så stillasittande.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.