Jag skrollar igenom morgonens nyheter och kastades tillbaka i tiden.
Till 1800-talet.
Han är fasansfullt duktig på att fånga människors ångest och att skildra trasiga relationer. Det är nästan att jag inte klarar av att titta utan att gömma mig bakom skämskudden. Om jag skulle ge något minus så är det att Per Larsson skalat bort den härliga Skånska dialekten och pratar "Stockholmska" vilket är fasligt förvirrande, särskilt som skånskan slår igenom lite vagt ibland. Men det handlar väl mest om att jag har vant mig att se honom i andra karaktärer.
Denna gång i Guillermo Del Toros tappning.
Jag läste att den skulle vara så himla spännande. Kanske är jag avtrubbad, men jag kunde inte se bortom alla dumheter. Såsom urringningar och Converse hos professionella klättrare, eller märkliga beslut och väntade vändningar i storyn. Fall inte för hajpen, skulle jag säga.
Vettig information i ett enkelt format. Det får man också från programledaren Emily Dahl i kontot Modemassakern. Titta och följ vet ja.
Nu ska jag vara ärlig och säga att jag inte har Plus och därför inte kan läsa hela artikeln, men tycker nog att det andas lite bakåtsträvande. Dels är väl Vett och etikett som ämne något gammalmodigt, dels är det väl eftersträvansvärt att inte kommentera kvinnors klädval. Fast samhället i stort drar ju åt det mer konservativa så jag är inte förvånad över att man håller liv i dessa ämnen.
Obehag av en annan sort fick jag när jag började titta på Felix Herngrens nya serie Där solen alltid skiner.
Jag roade mig också med att ha filmkväll. Till popcornen visades den nya Frankenstein.
Den var mörk, dramatisk och snygg, alltså bra, men ändå inte mer än ett tidsfördriv. Kan vara det bara är jag som sett den för många gånger i för många versioner dock.
Jag såg också Fall.
Jag fick ut mycket mer av ytterligare ett avsnitt av Modeinferno.
Mer media än så hann jag inte med mellan tvätt, sopsortering, städning, veckohandling och matlådeskapande.
Kommentarer