Vägen till jobbet hade plogats innan jag gick.
Jag vill bara få sova någon gång. Som Ännumindrefjant.
Det blev en lugn och fin arbetsdag, för sådana dyker ju faktiskt också upp.
Chefen bjöd mig och kollegan på fika när vi skulle vara med på intervju för en tilltänkt ny kollega.
Den tilltänkta nya kollegan var en bra kandidat.
Arvsmassorna hade Mammakompisens arvsmassa här för en övernattning, så de lagade middagen.
Det blev liksom en dag som bara flöt på. Men nu har alla Arvsmassorna bäddat ner sig på madrasser på golvet i vardagsrummet. Strax utanför mitt sovrum. De tittar på film och ska sova där. Frågan är om de vill sova när jag vill sova. Jag tror inte det.
Det ska alltid haka upp sig någonstans.
Kommentarer