Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens sorg, ilska och hopplöshet

Fängelser ska nu sy upp barnkläder.
Fängelser ska nu utbilda i hur man använder mensskydd.
Fängelser ska nu utbilda i vanlig utveckling under puberteten.
Fängelser ska nu fullfölja skolplikt.
Fängelser ska nu erbjuda tröst till 13 åringar som längtar efter mamma.
Barn som av olika anledningar tvingats eller lockats in i situationer de inte förstår eller behärskar ska skrämmas, i grupp. Barn som då kommer ty sig till varandra, vända sig bort från vuxna och framförallt utbildas i kriminalitet. 
Parallellt med detta finns sedan sommaren en ny Socialtjänstlag där det anges att:
socialtjänstens verksamhet ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Vård ska ju också utgå från evidens. Men Kriminalvården ska arbeta tvärtemot all evidens och beprövad erfarenhet.

Egentligen får jag inte mest ont i magen av att ha makthavare som kommer med galna utspel, utan av att se kommentarsfälten fyllas med vanliga människor som hejar på. 
Hur har vi hamnat i att vara ett samhälle där en 13 åring ska hållas ansvarig för att vuxensamhället sviker? Där samma makthavare som sliter bort förutsättningar för barn att uppnå studiemål eller känna trygghet på sin fritid, sedan straffar barnen för att andra vuxna drar nytta av det.
Och hur kan vuxna människor känna att det är positivt med fängelse för barn, jag visste inte att det fanns så många människor som aldrig träffat en 13 åring. Mitt hopp om samhället är i fritt fall.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.