Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens söndag

Vi började med ett besök på gymmet. Alltså det andra för mig och Pyret, det första för Polarn. Det gick oväntat bra, Pyret var engagerad, Polarn var lite kort för en del maskiner men uppskattade löpbandet. 
Så bra stämning håller väl aldrig i sig?
Nä.

För sen skulle vi ordna skor till gymbesök och spana på vinterskor. Det är något med just att köpa skor som alltid får mig att sluta orka. Kanske är det springandet mellan Arvsmassorna. Eller letandet efter vettiga skor när de bara vill ha coola skor. Eller att hitta prisvärda skor när de pekar på dyrare alternativ. Eller att leta efter rätt storlek på de med vettigt pris som Arvsmassorna kan tänka sig, bara för att se att den storleken är slut. Samtidigt som andra människor hela tiden är på samma uppdrag.

Nåväl, suckar byttes mot god stämning när vi åt middag på Pinchos.
Fast det kan väl inte heller hålla I sig?
Nä.

För vid nattning blev jag sämsta mamman någonsin när jag inte tänker att det är bra för någon med goda skolresultat, bra kompisar och en skola med vettig inramning att i sjunde klass byta skola. Särskilt när man vill byta till en skola med dåligt rykte och sämre skolresultat bara för att kompisen går där. Taskig mamma. När argument om att vilja testa något nytt, träffa andra i samma ålder även om det var utan kompisen, bemöttes med förslag om att titta på någon fritidsaktivitet så blev jag genast förklarad inkompetent. 
Föräldraskap; en lång rad av impopulära beslut baserade på att försöka göra det bästa för ens barn. Så tramsigt. 

Tack och lov så fick jag också gå och lägga mig till sist, även om det inte såg lika härligt ut som när Lillfjant tog över sängen imorse:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.