Jag minns en tid när så många saker som möjligt per vecka var en bra sak. En fullspäckad Filofax var ett mått på lycka.
Nu blir jag glad när det enda jag behöver göra är att gå hem från jobbet, laga mat och titta på tv.
Ingen tid att passa, inget att komma ihåg, inga måsten; det är rena lyxen. Och när kalendern, numera i mobilen, är full av händelser så infinner sig inte alls något mått på framgång. Många av de planerade och bokade aktiviteterna otroligt givande och roliga på massor med sätt, men de dränerar så mycket mer nu för tiden.
Så idag gick jag hem från jobbet, lagade en zucchini, kikärts och halloumipasta, och tittade på tv hela kvällen med Pyret och Lillfjant i mitt knä. Det var underbart.
Kommentarer