Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens lunch

Det var äntligen dags för en lunchdejt med Läkaren och Psykologen. På Psykologens inrådan gick vi till Älskade traditioner, det var ett väldigt bra förslag.
Jag satsade på en matig våffla och blev väldigt, väldigt nöjd. Tyvärr så orkade jag inte en söt våffla eller freakshake efter det, men jag kunde inte stå emot deras fikautbud.
Det blev en underbar chokladboll till kaffet.
Inte bara blev vi mätta och belåtna vi fick också fylla på energi av sällskapet. Eller, jag fick fylla på. Kanske uppskattade inte Arvsmassorna vårt prat om arbetsmiljö och organisationers uppbyggnad, men för mig var det givande. 

Efter mat kommer julklappsutdelning, det är sedan gammalt. 
Jag är inte helt nöjd med att Arvsmassorna kommit upp i åldern att de ska jaga presenter till varandra och vänner,  för det blir sådan stress och press. Särskilt för mig som är klar med julklapparna sedan flera veckor tillbaka. Jag skulle gärna undvika alla butiker fram till efter nyår, men istället ska jag nu ägna tid åt att förklara vettiga nivåer på priser, hantera oro och dra ner förväntningar medan vi drar från butik till butik.

Det var därför rätt skönt att på eftermiddagen ta en liten paus och åka med Bobo till mamsen på sjukhuset och lämna lite saker. Egentid kallas det väl. Vanligtvis är att jobba hemifrån att ha lite egentid men imorgon ska jag jobba medan Arvsmassorna har studiedag. Det blir ju bara dubbelarbete.
Det var tur att jag fick vara på Älskade traditioner med Läkaren och Psykologen en sväng idag, jag behöver kraften. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.