Fortsätt till huvudinnehåll

Känns inte så

Det var bara 4 dagar ledigt, men väl tillbaka på jobbet så kändes det som att jag varit borta en vecka, minst. På gott och ont. Det är så klart skönt att känna att man verkligen har varit ledig, men den där känslan av att ha varit borta länge gör det samtidigt så vansinnigt segt att komma igång igen.

Första åtgärden var att ändra väggklockan till sommartid. Sedan spenderade jag resten av dagen åt att titta ut och inte alls känna av någon sommar. Det är ju fullkomligt slöseri med energi att förbanna vädret, bli frustrerad och hålla på, men å vad jag förbannade vädret, blev frustrerad och höll på. Jag som just glatt mig åt att slippa halka mig fram till jobbet i mindre bekväma skor. 

Till kvällen skulle jag hjälpa arvsmassorna med deras bebisar, jag har nu krigsärret som bevis.
Sylvassa små gaddar de har och det känns. Till Hamsters försvar så trodde hon nog att de där torra pinnarna var till för att gnaga på.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.