Fortsätt till huvudinnehåll

Så gott som redo

De har velat fram och tillbaka en tid men till sist bestämt sig; de ville ta hål i öronen. För varje gång det av olika skäl blivit framskjutet har besvikelsen varit stor för nu var de så säkra båda två. 
Så idag var det dags.
Då visade sig nerverna trots allt. 
Pyret ville som vanligt skicka fram lillasyster för att prova först, och vanligtvis är Polarn lite modigare än sin storasyster, men inte just idag. Så när tårarna föll på Polarn och hon bad Pyret att göra först så hon fick se hur det gick till, så ställde Pyret upp. Det var i sig lite speciellt.

Tjejen som gjorde hålen var lättsam och rar, och lyckades få arvsmassorna att slappna av. Det var så härligt att se deras lättade miner när de märkte att det inte gjorde ont.
Och efteråt var de båda så himla stolta.
Valet föll på nyckelpiga och små hjärtan, men de börjar redan spana efter vad de kan ha när hålen har läkt. De där 6 veckorna kommer kännas som en evighet.

Men så där, då är ännu en milstolpe uppnådd. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.