Fortsätt till huvudinnehåll

Få saker gjorda

En del dagar blir det inte så mycket med. Sådana dagar där man mest glider runt, och timmarna bara tickar iväg. Sådana dagar ger mig ågren. Inte ångest, för så allvarligt är det inte, men lite ågren får jag allt. 
Äntligen ledig tid, så ska den bara gå utan att nyttjas. Vilket slöseri. 

Allt som oftast används sådan timmar-som-går tid till att göra allt som behöver göras. Idag blev det till exempel veckoplanering, veckohandling och städning. Det känns ju också som ett fasligt slöseri; att den lediga tiden ska användas för att förbereda den tid man inte är ledig. Vilket i sin tur också ger lite ågren.

Hur som haver, ett litet pyssel som jag länge väntat på att genomföra blev i alla fall gjort idag. En sådan där sak som säkert bara jag får för mig är viktig för att få lite ro i sinnet. 
Så här. 
När vi sa farväl till den tråkiga Malmsängen kom jag på att lådorna under sängen kanske skulle komma till användning under arvsmassornas sängar. Mer förvaring tack! Fast Malm har tydligen sällsynt dålig kvalitet så på ovansidan började fanér-listen släppa på två lådor, och lådorna var i helt fel färg för arvsmassornas rum. 

Säg hej decorplast i svart trästruktur.
Mina ögon lugnade sig genast. Ska bädda sängarna ordentligt imorgon för att få njuta av resultatet.

Alltså var dagen inte bara bortkastad. Jag hade ju kunnat sova 3 timmar på eftermiddagen, som vissa andra, då hade jag verkligen fått ågren över vad min lediga tid ägnas åt. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.