Kattbebis börjar hitta sin personlighet och utveckla tydliga preferenser.
Som ni kan se har hon gjort ett hål i botten av påsen. Det är för att ha lättare väg in och ut. För allra helst kutar hon tvärs genom rummet och störtar huvudstupa in i den och då hinner hon ju inte alltid stanna för att vända, om hon vill störta ut igen. Hur högt papperspåsar låter vet vi ju alla när vi försöker lite smidigt veckla ut, eller vika ihop en. Bara som referens.
När hon leker leker hon helst med... ...okej allt egentligen men allra helst med saker som låter mycket.
Låt mig utveckla.
Papperspåsar har länge hört till favoriterna. Sist vi ställde ner en papperspåse på golvet hoppade hon i den tre sekunder efter att innehållet tagits ur. Sen gjorde hon den till sin.
Kleptoman av rang tar hon gärna med sig diverse byten in i påsen. Det kan ju röra sig om precis vad som helst hon hittar som ger känslan av att ha stulit något. Men med det sagt så stjäl hon helst hårda saker, som då låter sjukt mycket när hon släpper det i golvet eller spelar katt-hockey med det. Varken arvsmassorna eller herr B.o.B. är bevandrade i området ordning och reda och kan därför tillhandahålla ett brett utbud av stöldgods. Batterier, Lego, gosedjur, läsglasögon och tvåhundra olika småprylar. Som den här:
Men ett otroligt icke charmigt ljud att lyssna till när man vill sova, är det från en ping pong boll på parkett.
Kattbebis snor dem från sin kattleksak:
De ska snurra runt i spår i olika våningar, men är man envis katt så kan man få dem att flyga ur spåren. Så klart. Sen går jakten genom hela hemmet.
Lite charmigt, men också krävande, är att hon väcker mig 3-4 gånger per natt för att hon vill kela. Hon stångas i ansiktet, lägger sig över ansiktet, snorar och spinner i mitt öra tills hon får som hon vill. Och hon blir allt mer intensiv med tiden så nu spenderar hon större delen av natten hos mig. Härligt, men jag behöver ju också sova märker jag.
Lilla fröken är även i övrigt otroligt social och kommer springandes och möter mig i hallen när jag kommer hem. Då svassar och snor hon sig runt benen på mig och kuttrar som en duva, tills jag lyfter upp henne. Innan något annat kan göras så behöver vi en kelstund sen vill hon iväg och busa.
Så här på helgerna om jag vaknar tidigt, så håller hon mig så klart sällskap, glad över att vi går upp. Just imorse vaknade jag 4.45, säkert på grund av gårdagens arbetsdag, och då var det mindre roligt att hon ville leka med papperspåse, ping pong boll, små plastleksaker och en tärning. För övrigt hushåll var nog mindre sugna på att gå upp då, men fint att jag får något att sysselsätta mig med när jag skulle förhindra höga ljud. För oj vad hon håller mig sysselsatt. Men oj vad hon är fantastiskt charmig också.
Kommentarer