Herr B.o.B. behövde vara med på möte efter pyjamaspartyt. Så för att arvsmassorna skulle kunna ägna sig åt det här:
Så behövde jag sitta i den där salen i två timmar, till sen timma. Jag missade min egen träning och fick istället träsmak och tråkighetssjukan. Världens sämsta på att vara sportförälder, jag vet. Jag tycker att det är roligt att se dem utvecklas, jag myser åt att se dem ta för sig och hjälpa andra. Men inte så länge.
Dessutom får man ta med i beräkningen att jag är världens tröttaste människa. Så vanligtvis när de tränar sitter jag (efter min egen träning) och väntar på att de ska komma hem så jag får gå och sova. Sömn är viktigt. Nu fick jag sitta och vänta i evigheter, för att sen skjutsa hem dem och få dem i säng. Brutalt att begära en sådan sak.
Är det så här det blir när de är tonåringar sen, att sitta och leka Taxi när man egentligen bara vill sova?
Kommentarer