Fortsätt till huvudinnehåll

Sakta men säkert

Jag tog mig ut på min vanliga runda imorse och då blev det så här:
Det slog mig att jag är så stolt över min prestation. Trots järnbrist, medelålder och förklimakteriet så har jag stadigt förbättrat mina resultat. Jag har tagit det lugnt, ökat lite i taget, sakta och försiktigt, men framåt har det gått.

Så här såg det ut för ett halvår sedan:
Så här blev det idag:
Trots mensvärk, illamående, lätt huvudvärk och tryckande värme.

I jakt på myggbett såg jag att även styrketräningen börjar ge effekt:
Inte världens bästa bild, men det där är alltså muskler som ger en massa skuggor. Börjar få synliga magmuskler också, så galet. 

Kroppen, det är ju makalöst vad den fixar, även på sockerberoende 46-åringar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.