Fortsätt till huvudinnehåll

Systemfel

Den här värmen tar kål på mig, jag är ständigt illamående och yr. Eller om det är hormonerna som har frispel och håller hela kroppen gisslan. Eller om det är järnnivåerna som (kanske) vilken dag som helst kommer kämpa motströms. Vill helst bara sjukanmäla mig och sova bort eländet, men vad skulle det göra för nytta när mensen kan komma imorgon, eller aldrig, järntabletterna kan börja ge effekt om en månad, eller två, eller aldrig och värmen kan försvinna imorgon eller om två månader. Livet kan ju inte stanna upp för att min kropp inte pallar. Eller?

Samtidigt som jag kämpar för att ens ta mig till och från jobbet så Googlar jag det här:
Har något hopp om att vara återställd bara semestern drar igång (för kanske är det därför kroppen protesterar extra mycket) och då kanske borde unna mig nya pjuck, som sommarpresent till mig själv. Hade någon tanke om att kunna ta mina morgonpromenader som förra semestern, men att byta ut varannan mot att springa. Känns inte så nödvändigt om jag inte ens tar mig hem från jobbet utan att vara urlakad. 

Kom igen kroppen, vakna och hör nedräkningen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.