Fortsätt till huvudinnehåll

Vila med trappträning

Jag bestämde mig för att ta vilohelg istället för att bara ha en vilodag. Första gången på månader som jag inte tränar något alls två dagar i rad. Med tanke på evighetsmensen tänkte jag att kroppen behövde det. Dessutom var det så himla blåsigt ute att jag inte ville göra så mycket annat än att sitta i soffan. Jag klarar isande kyla, halv snöstorm och gassande sol, men jag klarar inte när det blåser, då blir jag kinkig som få.

Men jisses vad svårt det var att låta bli att träna. Jag tänkte ge mig ut på morgonen, men kunde hålla mig för att Polarn ville gå upp och äta frukost när de andra ville sova.
Sen blev jag rastlös och tänkte ge mig ut på sena eftermiddagen, men middagen tog lång tid, arvsmassorna var hungriga och herr B.o.B kunde inte ta över.
Crosstrainern lockade på kvällen, men då slog mensvärken till och påminde mig om att vila kan vara den bästa medicinen ibland.

Fast dagen blev inte helt utan träning, man kan säga att jag fuskade lite genom att ta några varv upp och ned för trappen till vinden. Jag bestämde mig nämllgen till sist för att byta ut stora matbordet i vardagsrummet till ett mindre. Det finns ju redan ett utdragbart bord i köket som kan användas vid kalas när pandemin är över. Och i vardagsrummet behövs mest ett bord att pussla vid.

Dessutom hittade jag äntligen en kombination jag tyckte passade med övriga rummet.
Vi gick från detta:
Till detta:

Lite sugen på en rund matta nu...

Arvsmassorna roade sig hela dagen med att bygga.
Pyret tog fram Lego hon fick i julklapp.
Polarn tog tag i en robot herr B.o.B. fick i julklapp:
Mina små byggdamer. Det är så kul att se dem så engagerade och klara sig så fint utan hjälp. Polarns instruktioner var på engelska, sparsamma och otydliga, men hon listade ut det hela på egen hand. 

Imorgon struntar jag i det där med att vila tror jag, känner mig sanslöst rastlös efter den här helgen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.