Fortsätt till huvudinnehåll

Det lilla lugna

Eftersom jag har börjat känna av några konstiga spänningar / krypningar / obehag i benmusklerna så tänkte jag att jag ska dra ner på tempot på mina promenader lite. Så därför saktar jag ner så snart jag märker att jag börjar ta i, eller att det börjar ta emot. Som en bonus slipper jag komma till jobbet och arvsmassornas skola alldeles svettig och flåsig. 

Fast nu undrar jag vad jag gör för fel.
Översättning:
Det är ju samma tempo som vanligt! Typ.

Hur tar man det lugnt egentligen?
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.
Skicka en kommentar
Läs mer