Fortsätt till huvudinnehåll

Rastlös

Kansker det vårkänslor.
Kanske är det Corona-tristess.
Kanske är det bara vanlig, hederlig rastlöshet. 
Jag vet inte säkert, men jag vet i alla fall att jag spanar efter projekt. Högt som lågt, stort som smått, realistiskt som drömmande. Jag sparar screenshots som inspiration för saker som säkert aldrig blir av, men det håller mig road för en stund.

Som den här piffiga städskrubben:
Jag går ju alltid igång på ordning och reda. Men det är så klart inte svårt att få snyggt när man tar bort alla saker och bara har kvar tomma lådor.

Eller den här uteplatsen:
Om vi bara hade en mycket större.

Så fin hem-arbetshörna:
Kommer aldrig komma i närheten med herr B.o.B.s idé om vad som är ordning och reda. Men jag har potential med jobb-kontoret. 

Fint fix för gästtoaletten.
Inte helt ouppnåeligt. Måste spana in vinylplattorna från Clas Olsson som så många nämnt.

Och titta här:
Så fin! Inte en blekaste var jag skulle ha plats med den bara. 

Sen har jag tillräckligt med insikt för att förstå att om jag klarade av att njuta av vårt hem som det är, så skulle livet bli lite lättare. Men å andra sidan så får jag ju så sällan njuta av dess potential när resten av hushållet lämnar saker på golv, bord, stolar och bänkar, lämnar dörrar öppna, och lämnar det mesta till att ordnas senare. Inredningsnerven skulle säkert stillas mer om jag faktiskt fick ta del av ett städat hem utan saker som behöver hanteras. Om jag slapp ställa undan disk, stänga hallgarderoben,  plocka undan strumpor och läskburkar, lägga tillbaka kläder, ställa in tandkräm, lägga tillbaka hårborstar, och slapp se alla saker förvaras någon annanstans "så länge" (varje dag) än där det gjorts plats för dem. Vilken blodtryckssänkare det skulle vara att slippa allt sånt.

Men det går inte. Så därför planerar jag hemmaprojekt som inte kommer förändra ett skvatt, men håller drömmen levande. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.