Igår frågade jag Pyret på morgonen vad hon önskade för middag, för att distrahera henne när hon var lite ledsen och sur.
"Blodpudding!" svarade hon.
"Då ordnar jag det!" svarade jag och hon blev på gott humör.
Hon gillar blodpudding, skarpt, så hon åt sedan middagen med god aptit, vilket inte är helt vanligt med det där lilla livet.
Hon berättade också väldigt entusiastiskt under middagen att de hade fått räkmuffins till lunch på förskolan och det var jättegott.
Räkmuffins???
Herr B.o.B. var insatt eftersom han hämtat och kunde därför tala om att de fått raggmunk.
"Ja! Raggmunk! Det smakade nästan som pannkaka, men ännu godare!"
"Jaså, det var så gott?"
"Ja! Jag vill äta det hemma imorgon också!"
"Vi får väl se vännen."
Så var väl lilla damen lite sur och ledsen imorse också, så jag sa till att hon skulle få raggmunk till middag. Hon blev så glad och nöjd.
Jag satte igång och göra raggmunkar. Trots att vi ätit nästan samma sak dagen innan; blodpudding med bacon och lingon vs raggmunk med bacon och lingon. Det finns en anledning till att jag inte gjort det sedan barnen kom. Anledningen är att det är asjobbigt.
Barnen kommer hem. Pyret frågar:
"Vad blir det för mat idag?"
"Raggmunk!" Säger jag entusiastiskt.
"Nej tack. Det är bra." svarar hon
...
"Det räcker med raggmunk i min mage idag. Från igår mamma."
När vi väl börjar äta tar båda barnen varsin tugga och säger blä.
De får istället blodpudding som var kvar från igår.
Mamma och pappa äter rediga portioner eftersom det var asgott, men sen avgår mamma från titeln som hemmets kock.
Kommentarer