Fortsätt till huvudinnehåll

One down, three to go.

Nu glider jag in på upploppet, typ.

Imorgon förmiddag är det presentation av stora gruppuppgiften, då får jag en mindre sak att tänka på. Eftermiddagen ska jag ägna åt ett första möte med gruppen som jag ska hålla en tre timmars lektion med och att pluggkompisen och jag ska börja skissa på vårt forsknings PM. Sen är det "bara" att få ihop en hemtenta, en lektion och ett forsknings PM - inklusive intervjuguide -  under nästa vecka.

Jag säger inte att jag är stressad. Jag kallade min dotter för Erika imorse (???) och kunde inte komma på mitt eget förnamn när jag skulle skriva under ett mejl på förmiddagen, det är bara det. Kanske att jag har fått någon slags nerv-hicka i örat som gör att höger öra låter som oregelbundna hjärtslag som dunsar till hela tiden sedan ett par timmar tillbaka. Men inte mer än så. Och möjligen att jag tänkte borsta tänderna med hårborsten efter duschen. Bara.
Såna saker, kanske. Det behöver ju inte betyda att man är stressad tänker jag. Kanske mer att jag börjar bli någon slags speedad tankspridd professor, på ett charmigt sätt.

I vilket fall så är det väl under rådande omständigheter ganska smart att ena dagen ta hem Ellegulle på snack/hämta barn/äta middag träff så att barnen roas och jag får lite balsaminpackning på nerver och en energikick. Och att andra dagen gå hem till föräldrarna för att få bli lite bortskämd och för att barnen ska få träffa mommo, moffa och Bobbo.

Träffa Bobbo kan för övrigt vara det bästa som finns för arvsmassorna. Pyret lämnade knappt balkongen förrän hon såg honom komma från jobbet, och sprang som ett jehu genom lägenheten för att kasta sig i famnen på honom. Mysigt för mig att se, men mysigare för dem att uppleva, för när de kom hem somnade de båda, lugna som filbunkar, på fem minuter.

Nu planerar jag strategier för att överleva nästa vecka, för efter det är det jag och pluggkompisen som ska" forska" och skriva B-uppsats i en månad. Bara. Då börjar lugnet. Hoppas jag. Eller, så här; efter nästa vecka kommer jag nog veta vad jag heter igen. Förhoppningsvis.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.