När jag idag har fått vila från pyrets heta, heta, heta temperament har jag hunnit fundera lite över tillvaron.
Jag minns när jag gick utbildningen till mentalskötare och vi skulle iväg ut på vår praktik inom psykiatrin. På sjukhus. På låst avdelning.
Greken och jag hamnade i fyra veckor kaos och kalabalik, personalen bad om ursäkt och talade om för oss att det inte brukade vara så stökigt, så livat, så många krävande patienter på en och samma gång. Vi var dock tacksamma för de intensiva veckorna, tillbaka i skolbänken kunde vi konstatera att vi hade fått uppleva det mesta vi ditintills bara läst om och många gånger mer än våra klasskamrater hade upplevt på sina praktikplatser.
Jag var redo för arbetet jag hade utbildat mig till, jag behövde inte oroa mig för hur jag skulle hantera yrkets svårare sidor för jag hade redan känt på dem, jag arbetade mitt första pass som mentalskötare dagen efter min praktik var avslutad.
Intensiva veckor där precis allt som kunde hända hände gjorde oss stärkta i vår nyblivna yrkesroll och gav oss kanske en kortare inarbetnings period för att det fanns inga spöken i garderoben.
Så miss pyret. Miss decibel. Miss skrik och panik. Miss hetare än chili. Miss jag kutar genom utvecklingen som en rabies smittad hund. Miss Iiiiiiäääääaaaaaiiiiiiii. Miss-nöjd.
Kanske är hon motsvarigheten till min och grekens praktik.
Kaos och kalabalik? Check.
Stökigt? Check.
Livat? Check.
Krävande? Check.
Upplevt det mesta man kan läsa om? Check. (i alla fall utvecklingsmässigt sådär 3-4 månader i förväg)
Jag har alltså bara en extra bra förberedelse inför att bli mamma på riktigt. När man nu blir det.
När blir man det? När tar man examen?
Jag kommer i alla fall gå ut med MVG, stora A och lysande vitsord från den här kursen.
Jag minns när jag gick utbildningen till mentalskötare och vi skulle iväg ut på vår praktik inom psykiatrin. På sjukhus. På låst avdelning.
Greken och jag hamnade i fyra veckor kaos och kalabalik, personalen bad om ursäkt och talade om för oss att det inte brukade vara så stökigt, så livat, så många krävande patienter på en och samma gång. Vi var dock tacksamma för de intensiva veckorna, tillbaka i skolbänken kunde vi konstatera att vi hade fått uppleva det mesta vi ditintills bara läst om och många gånger mer än våra klasskamrater hade upplevt på sina praktikplatser.
Jag var redo för arbetet jag hade utbildat mig till, jag behövde inte oroa mig för hur jag skulle hantera yrkets svårare sidor för jag hade redan känt på dem, jag arbetade mitt första pass som mentalskötare dagen efter min praktik var avslutad.
Intensiva veckor där precis allt som kunde hända hände gjorde oss stärkta i vår nyblivna yrkesroll och gav oss kanske en kortare inarbetnings period för att det fanns inga spöken i garderoben.
Så miss pyret. Miss decibel. Miss skrik och panik. Miss hetare än chili. Miss jag kutar genom utvecklingen som en rabies smittad hund. Miss Iiiiiiäääääaaaaaiiiiiiii. Miss-nöjd.
Kanske är hon motsvarigheten till min och grekens praktik.
Kaos och kalabalik? Check.
Stökigt? Check.
Livat? Check.
Krävande? Check.
Upplevt det mesta man kan läsa om? Check. (i alla fall utvecklingsmässigt sådär 3-4 månader i förväg)
Jag har alltså bara en extra bra förberedelse inför att bli mamma på riktigt. När man nu blir det.
När blir man det? När tar man examen?
Jag kommer i alla fall gå ut med MVG, stora A och lysande vitsord från den här kursen.
Kommentarer