I want muscles.

Jag nynnar på disco-dängan som Diana Ross underhöll oss med för alldeles för många år sedan.
Fast jag letar inte efter någon inoljad muskelknutte, utan efter mina egna bullar under huden.
Magdelningen har jag blivit av med, där jag kunde trycka in näven nästan hela vägen till ryggraden efter förlossningen (creepy) är nu (någon slags) muskler på plats.
Armarna har jobbat övertid i fem månader så de är kanske i bättre form än innan preggo-tiden.
Men någon har snott min röv!
Och styrkan!
Och konditionen!
Det sägs att träningsmässigt börjar man om på noll efter en graviditet, oavsett hur duktig man varit innan och under.
Det var ju dumt ordnat.
Visst, att vara i god form kanske hjälper en att må bra under graviditeten. Men det är ju nu jag verkligen skulle behöva det jag hade byggt upp.
Istället är det när man är som tröttast, mest sliten och bunden vid några kilo klängapa som man ska börja om från början.
Vilken uppförsbacke.
Men jag får väl harva på. Det blir väl bättre med tiden. Även om det känns som att det aldrig kommer bli som förr. Jag kommer aldrig ha en röv igen.