För många år sedan hade jag en porslinsblomma. Den gjorde vad porslinsblommor gör, den växte. Massor. Jag började till sist linda den längs med väggen, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Den gjorde också den andra saken porslinsblommor gör, den blommade. Porslinsblommans blommor doftar, och om den blommar mycket så doftar den mer.
Circle of life.
I vad jag bara kan gissa var någon bäbishjärnsmälta fick jag för mig att jag inte orkade ta med mig det monstret när vi skulle flytta. Så jag kastade den.
När min hjärna återhämtat sig så mycket det går efter bäbishjärna så ångrade jag mig och letade efter en ny, utan att riktigt lyckas. Förrän sisådär 7 år senare, när jag såg att några kollegor hade porslinsblommor på sina kontor. Eftersom jag har de raraste kollegorna fick jag norpa några skott som jag sedan vårdade. Eller, det är ju fortfarande en porslinsblomma, så man behöver inte vårda den så mycket, för den gör det porslinsblommor gör och växer.
Nu har den äntligen gjort det andra som porslinsblommor gör, den blommar.
Kommentarer