Besvikelsen och räddningen

Förväntningar kan göra saker helt underbara, eller förstöra allt. Särskilt om man är 9 år och jättebra på att göra storslagna planer för en hel dag utan sin syster. 

Den började så här:

Notera att det alltså var stängt idag. Lite längre ner stod det att det var på grund av tekniskt underhåll. Vi upptäckte så klart inte detta förrän vi var där. Varför tekniskt underhåll inte planeras till typ en måndag är för mig ett gigantiskt mysterium, men de kanske inte har flest besökare på helger, vad vet jag. 

Från att ha pratat nonstop sedan hon vaknat blev Polarn knäpptyst. Besvikelsen rann ur porerna på henne hela promenaden tillbaka till Odenplan. Jag kände mig skyldig som inte kollat hemsidan innan vi åkt, och började därför operation återhämtning. 

Först; pannkakor på Bröd och salt.

Humöret lättade lite.

Sedan in på Lindex för att leta efter Halloween-outfit. Hon vill vara skogshuggare i år, vi lämnar just det ämnet för stunden. Vi hittade klockrena bruna byxor med fickor på benen och en rödrutig flanellskjorta. Kosta vad det kosta vill, det tar vi, tänkte mammasamvetet.

Humöret blev nästan helt återställt. 

Vi tittade in på Akademibokhandeln och hon fick berätta allt om Dagbok för alla mina fans, hon läser en i skolan och en hemma och har läst en tidigare. Det är stora favoriten tydligen. 

När vi sedan hade shoppat på TGR och köpt en yxa på Lekia så var humöret på topp igen.

Men allra piggast blev hon av att vi blev helt tagna på sängen av den sjukt intensiva regnskuren mitt på dagen. Först några droppar, sedan regn, sedan full storm med regndroppar som kändes som att bli skjuten av en hagelsvärm. Jag gissar och överdriver, men regndropparna gjorde ont. Halvt dränkta hann vi bli också på bara några meter utan skydd. Det var väldigt roligt, tyckte vi båda i och för sig, och Polarn blev glad igen.

Väl hemma fick jag veta att om ryggbiffen hon beställt inte blev god, då skulle hon nog börja gråta. Jag kände inte alls någon press när jag lagade middag. Klantade mig gjorde jag ändå som gjorde iordning parmesan-potatistopparna, för de ville ju hon göra.

Maten blev godkänd. För mig var köttet perfekt medium rare, hon tyckte den var något blodig men eftersom hon åt upp nästan hela sin biff så det var nog okej ändå. 

Medan vi till kvällen väntade på leverans av storasyster spelade vi Exploding kittens och minibiljard, och åt jello med färska bär. Hon verkade nöjd trots allt, men nämnde både en och tio gånger att det var tråkigt att Fjärilshuset var stängt. Det är svårt att återhämta sig efter en sådan besvikelse oavsett hur bortskämd man blir.