Fortsätt till huvudinnehåll

Långsamt är också bra

Polarn har den fantastiska egenskapen att mogna, lära sig och bli klokare, samtidigt som hon fortfarande vågar vara ett barn fullt av bus och lek. Samtidigt som hon kan berätta om djupa tankar och funderingar, kan hon behöva ringa för att berätta hur hon och kompisarna har räddat en larv de hittat på skolgården. De gjorde en grop, la i löv och kvistar, la i larven, la löv och kvistar ovanpå, om ni också behöver veta.
Och Tigis är fortfarande otroligt viktig. Ibland när vi ska gå hemifrån så arrangerar hon honom så att han ska hålla sig sysselsatt tills hon kommer hem. Som idag:
Han fick sitta och måla lite, med pensel och allt. Väldigt passande att under honom ligger boken "Lämnad ensam" av Lotta Olsson. 

Jag tycker att det är väldigt skönt att hon inte har så bråttom att växa upp, att hon vågar vara barn och barnslig, och jag hoppas Tigis blir omhändertagen länge till. Själv säger hon att hon aldrig kommer släppa Tigis, men så sa Pyret om sina Elmo och de ligger sedan länge i en låda på vinden. Där ligger de för att jag behöll dem, Pyret ville skänka dem till secondhand. Brutalt. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.