Vintertid

Det kommer bli intressant att se hur mina benmuskler mår efter den här vintern. Snöröjningen i vår kommun verkar gå enligt principen att inte ploga om det bara kommer några centimeter snö, och när mer snö kommer så har man väntat så länge att de kan hävda att den är för tung för att ta bort. Eller typ så. Jag har promenerat till och från jobbet i snömodd, och imorse sprang jag i snömodd.

Så hiskeligt tungt att glida på varje steg, vakta balansen och undvika att trampa snett. Jag blir helt mör.

Då sitter man ju hellre inomhus med sin stickning! Och jag hann äntligen få ro till att börja på strumpan.

Jag kom precis förbi de pilliga första varven innan det var dags för lunch med mammakompisen. Kanske blir det ett par strumpor klara till nästa vinter, eller näst-nästa vinter, eller lagom till pensionen. De små maskorna och många stickorna är en utmaning med allt stelare fingrar och sämre syn. Allt som kräver att räkna maskor kräver också tystnad, eftersom koncentrationen blir allt bräckligare, och tystnad är det ont om.

Jag avrundar med dagens tips. 

Ett annat ålderstecken är torrt och frissigt hår, eller så kan det i och för sig vara ett tecken på långvarig stress. Hursomhelst, jag har alltid låtit balsamet sitta i en lång stund när jag tvättat håret, och sedan bara delvis sköljt ur det. Nu sköljer jag inte ur det alls, utan kramar i det i blött hår efter tvätt. 

Håret blir lite fräschare för varje tvätt.

Nu tar vi tag i de sista dagarna innan jullovet.