Fortsätt till huvudinnehåll

Vara social

Mammakompisen och jag ville hänga lite med våra jullovslediga arvsmassor, men var inte så sugna på att ge oss iväg och hantera andra jullovslediga människor. Så vi tog en långpromenad i kylan, åt lunch på en bättre grillkiosk och gick hem och fikade. Väl hemma roade sig arvsmassorna med att spela Monopol helt utan vår inblandning. 
Så enkelt, så lagom. 

Jag behöver påminna mig om det ibland; det enkla ger också stora upplevelser, om man hinner uppleva det. I jakt på de bombastiska upplevelserna, det socialt överdådiga och det filtrerade intrycket är det lätt att glömma bort vad man själv trivs bäst med. Jag trivs bäst med att röra på mig och prata i lugn och ro. Dagarna med stora fester, mycket folk och nytt och exklusivt är långt borta.

Det känns tryggt att den förändringen sker för många; att gå från party, edgy, kicksökare till hemtam. Vem kunde tänka sig att någon så mycket party som Billy Idol
vars skandaler var svåra att hålla räkningen på under 80-talet nu bombarderar sina sociala medier med sitt liv som morfar.
Så jag påminner mig om det enkla jag behöver ibland, för att inte gå vilse i intrycken av behöva jaga mycket och söka efter mer. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.