Fortsätt till huvudinnehåll

Det blir ju inte så bra

Jag blev väckt av Polarn klockan 3 på natten, hon var illamående. Hon var inte direkt kräksjuk, men mådde illa och hade ont i kroppen. Illamåendet gav sig mot eftermiddagen, men gick då över i feber och huvudvärk. Där mitt i natten var hon hoppfull till att piggna på sig snabbt, jag lever väl också på hoppet, men sen är man ju heller inte särskilt smart när man har sömnbrist. 
Så jag avslutar arbetsåret med att vabba, och har spenderat dagen med att hålla en ganska ynklig Polarn i handen. 
Känner lite grann för att lägga mig i fosterställning och gråta, men det löser ju inget. 

Omotiverad kattbild:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.