Jag har andats djupt många, många, många gånger idag.
Pyret har haft en sådan där dag där alla vägar bär till fel. Mer eller mindre allt som gjordes och sades under dagen fick henne att bryta ihop.
Extra trevlig utmaning att då få besök av vännerna, deras treåring och alldeles nya lilla underverk på bara en månad. Jag fick ingen möjlighet att fråga om hur allt gått, hur det känns, vad som hänt, för jag fick räkna till tio och med mjukaste möjliga röst försöka få Pyret att inte gå upp i limningen. Vilket hon gjorde ändå.
Till det hörde en huvudvärk sedan frukost.
Man kan väl konstatera att vissa dagar känns mycket längre än andra. Man kan väl också konstatera att små bebisar är vansinnigt små och lätta när man är van vid att bära runt på tre- och fyraåringar. De är vansinnigt söta och charmiga också, när man kan se på när andra byter blöjorna, ammar och bär dem och själv bara lämna tillbaka dem när man hållit en stund.
Nu ska min huvudvärk få sin vilja igenom och sova.
Kommentarer