Fortsätt till huvudinnehåll

I nytt ljus.

Arvsmassorna har blivit vansinnigt förtjusta i Skönheten och odjuret, inte den som går på bio utan den gamla tecknade Disney varianten.

Först tyckte jag att det var mysigt.

Nu sitter jag mest och kämpar med hela temat, utifrån andra kunskaper än när jag såg den på den tiden, och försöker få tjejerna att se elefanten i filmen, så att säga.

Hon är en tuff tjej med skinn på näsan som gör som hon vill. Bra.
Men hela stan ser snett på henne och baktalar henne för det. Alltså, vänta lite.
En snubbe får för sig att han ska gifta sig med henne, till varje pris, och han fortsätter med sina planer efter att hon sagt nej och får liksom inget mothugg på den idén. Hmmm.
Sen blir Belle fast i Odjurets slott, hon tar sin pappas plats som fånge, en plats han liksom ger upp och sätter sin dotter i? Eller?
Odjuret är argt, elakt, bestämmande och begränsande och har inga problem med att låsa in en tjej i sitt hem. Jaha ja...
Men så utvecklas en relation. Hon förändrar honom. Hon får honom att sluta vara dum. Hon försöker fly vid ett tillfälle men stannar för att hjälpa honom. När de grälar skyller han sin ilska på henne. När hon saknar sin far låter han henne se honom i en magisk spegel för då har han tydligen blivit så vän och omtänksam.  Okej, men han låter henne inte gå, han tar aldrig ansvar för sitt humör, han ber inte om ursäkt, han förklarar aldrig något. Listan kan gå på rätt länge.

Jag sitter rätt ofta och lägger in kommentarer här och där. Som att hon skulle fortsatt gå när han kämpat bort vargarna. Som att det aldrig var hennes fel för att han var elak. Som att han är superdum som bara låter henne titta i en jäkla spegel när hon saknar sin pappa. Som att det är superelakt att låsa in någon i ens hem. Som att Gaston är en superskurk som tror att han får bestämma över andra.
För den känns lite unken nu, med lite andra glasögon på mig. Jag undrar om något ändrats i nya filmen eller om den också är en film om hur kvinnor ska rätta in sig i ledet och acceptera att bli utsatta för kränkningar och våld.

Måste få P&P att vilja se något annat nästa gång. Fast det kryllar ju inte direkt av filmer för flickor, som kan vara positiva och stärkande för deras framtida roller i samhället. Bitter är bara förnamnet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.