Fortsätt till huvudinnehåll

I nytt ljus.

Arvsmassorna har blivit vansinnigt förtjusta i Skönheten och odjuret, inte den som går på bio utan den gamla tecknade Disney varianten.

Först tyckte jag att det var mysigt.

Nu sitter jag mest och kämpar med hela temat, utifrån andra kunskaper än när jag såg den på den tiden, och försöker få tjejerna att se elefanten i filmen, så att säga.

Hon är en tuff tjej med skinn på näsan som gör som hon vill. Bra.
Men hela stan ser snett på henne och baktalar henne för det. Alltså, vänta lite.
En snubbe får för sig att han ska gifta sig med henne, till varje pris, och han fortsätter med sina planer efter att hon sagt nej och får liksom inget mothugg på den idén. Hmmm.
Sen blir Belle fast i Odjurets slott, hon tar sin pappas plats som fånge, en plats han liksom ger upp och sätter sin dotter i? Eller?
Odjuret är argt, elakt, bestämmande och begränsande och har inga problem med att låsa in en tjej i sitt hem. Jaha ja...
Men så utvecklas en relation. Hon förändrar honom. Hon får honom att sluta vara dum. Hon försöker fly vid ett tillfälle men stannar för att hjälpa honom. När de grälar skyller han sin ilska på henne. När hon saknar sin far låter han henne se honom i en magisk spegel för då har han tydligen blivit så vän och omtänksam.  Okej, men han låter henne inte gå, han tar aldrig ansvar för sitt humör, han ber inte om ursäkt, han förklarar aldrig något. Listan kan gå på rätt länge.

Jag sitter rätt ofta och lägger in kommentarer här och där. Som att hon skulle fortsatt gå när han kämpat bort vargarna. Som att det aldrig var hennes fel för att han var elak. Som att han är superdum som bara låter henne titta i en jäkla spegel när hon saknar sin pappa. Som att det är superelakt att låsa in någon i ens hem. Som att Gaston är en superskurk som tror att han får bestämma över andra.
För den känns lite unken nu, med lite andra glasögon på mig. Jag undrar om något ändrats i nya filmen eller om den också är en film om hur kvinnor ska rätta in sig i ledet och acceptera att bli utsatta för kränkningar och våld.

Måste få P&P att vilja se något annat nästa gång. Fast det kryllar ju inte direkt av filmer för flickor, som kan vara positiva och stärkande för deras framtida roller i samhället. Bitter är bara förnamnet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.