När jag ligger där på golvet och leker häst för att Pyret vill borsta mitt hår och sedan mina tänder, med samma borste... När hon säger:
"Sååååå jaaa, lilla gumman, du är en sån duktig häst, jag tycker så mycket om dig. Åhhhh! Vännen."
Samtidigt som Polarn bestämmer sig för att leka kram; hon rusar fram, kastar sig i famnen, säger "Kjaaaam!!" och ger den varmaste kramen i världen, för att springa bort några meter, vända och upprepa proceduren några gånger. "Några gånger" i barnversion, vilket alltså betyder allt mellan två och hundra beroende på vad som får dem att ledsna.
Där och då, när de klappar, kramar, leker, visar kärlek, kramar varandra ibland, Pyret kallar Polarn "söt", allt är gratis och värt alla miljoner och diamanter i världen, så betyder alla utbrott och vaknätter ingenting.
Just då är verkligen ren kärlek, just då älskar jag dem så mycket att jag inte kan titta mig mätt eller sluta klappa och krama tillbaka.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer