Fortsätt till huvudinnehåll

Från första ögonkastet.

Ni vet, ibland träffar man ju på människor där man snabbt inser att man funkar bra ihop. Så där att det känns som att man har känt varann i hundra år fast man inte har det.
Idag när Pyret öppnade ögonen efter en liten middagslur stod "Annika" i dörröppningen bakom mig medan jag väckte henne. Pyret tittade förvånat och lite yrvaket på henne och började le. Jag frågade om hon ville gå och hälsa på mammas kompis "Annika" och ungen nickade, log, klev ur sängen och mer eller mindre sprang fram och gav henne en kram.
Typ en vaken minut, sen var hon liksom in lööööv. "Annika" skulle sitta bredvid henne vid middagen, hon skulle följa med in på rummet och leka efteråt, hon skulle sitta i soffan med Pyret när det var dags för välling, hon skulle sätta på nattlinnet och hon skulle läsa godnattsagan.
När jag satte mig hos Pyret för att säga godnatt och som vanligt frågade:
- Har du haft roligt idag?
svarade hon:
- Mmmm, det var roligt att träffa "Annika".

Jag vet att en lärare jag hade under vårdutbildningen hävdade att det där med personkemi nog inte var mer än en ursäkt för folk som inte kom överens att slippa ta tag i saken och en bekräftelse för egot för de som kom överens. Men hur förklarar man då en sån här sak? Pyret har blivit förälskad i några andra av mina vänner, Greken fick höra att Pyret älskade henne efter ett tag, vilket mitt ego i så fall skulle kunna tolka som att jag har god smak och en vansinnig tur med de vänner jag får. Rent logiskt skulle man kunna se det som att hon känner av att det är en människa mamma trivs med och därför trivs hon också med den personen. Men den här gången var det banne mig kärlek vid första ögonkastet, hon hann aldrig känna av någonting, och då måste en sån sak som personkemi visst finnas. Eller?

I vilket fall som helst så känns det skönt att ha fått en unge som kan och vågar knyta an till andra vuxna och ganska charmigt att betrakta hur ogenerat förälskad hon kan bli.
Min hemliga plan är ju självklart att hon ska bli så där galet charmigt förälskad i mina sköna polare så att jag kan utnyttja dem till barnvaktstjänster inom sin tid. Men säg inget om det till dem bara.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.