Pyret är inne i sin trotsigaste period någonsin. Med trots menar jag då inte att hon är ute efter att jävlas, vill jag klargöra i dessa pk-tider när ordet trots är så laddat. Hon är självklart inne i någon utvecklingsfas, förvirrad period, omvälvande omställningar eller vad man vill förklarade det med, som gör att hon inte riktigt orkar med sig själv eller omvärlden just nu.
Problemet är att det blir väldigt svårt som förälder att orka med henne, även fast hon inte kan rå för hur hon mår just nu.
I stort sett vartenda ord som yttras av den lilla damen sägs med buhu-rösten; hon hulkar, snyftar eller tjuter fram orden. Det är om hon ens vill svara längre, den makalöst verbala ungen pratar nämligen helst i någon slags neandertal/tonårings språk om hon inte bara stänger öronen och ignorerar alla försök till kommunikation.
Hon vill bestämma allt och får utbrott så snart saker inte är som hon vill. Som att tåget skulle komma om 5 minuter, det var fel " Det ska komma Nuuuuuu!!!". Som att Polarn inte gapade tillräckligt stort när hon ville ge sin syster nappen. Som att jag satt i soffan. Som att Olof är med på bilden på Frost tröjan. Allt leder till utbrott.
Hon har ju haft liknande perioder förut och eftersom jag är stora diktatorn här hemma som läser på, kollar upp och försöker använda någon slags vetenskaplig grund till att lösa situationer som är pestiga så tycker jag att det är dags att agera nu igen. När hon inte är inne i någon "fas" så sköter ju den där ungen sig rätt bra själv men i sådana här perioder tycker jag att det har fungerat bra med råden att bli lite fyrkantigare, ha lite striktare ramar och tydligare regler.
Så det kommer väl den lilla semestern gå åt till; att ge henne en lite tryggare vardag och hjälpa henne att hitta bäringen igen. Vilket självklart kommer innebära en ökning i pestighet innan "lugnet" infinner sig.
Lägg till att ännu en kroppsdel på den stora diktatorn har bestämt sig för att lägga av (axeln är totalt paj och gör ont vid all användning) och det här vädret, och sämsta semestern ever är ett faktum.
Jag inte bitter, bara lite besviken.
Kommentarer