På kryssningen fick vi en kupong för en "gratis"-resa, den gällde självklart enbart på vardagar. Alltså var den här veckan enda chansen att utnyttja den. Vädret är skittråkigt. Alltså utnyttjade vi den. Ungarna hade ju skitkul sist liksom.
Att vi på vägen till båten tappade Pyrets Elmo-docka borde ha gett oss ett omen om att den här resan inte skulle bli lika lyckad. Visserligen hittade vi Elmo när vi raskt gick tillbaka i våra fotspår, vilket är tur, för även fast vi säkrat genom att köpa två extra Elmo så:
1. De var inte med.
2. Hon känner igen orginalet och vill helst ha "skrutt-Elmo".
Vi rivstartade med att båda barnen var på nejhelatiden och vägrasittastill humör under middagen, trots van serverings personal som raskt drog fram kritor och papper och vi själva hade laddat med Bamse tidning.
Hundra utbrott senare räckte inte mantrat: De måste öva, de måste öva demåsteöva längre så vi begav oss till lekrummet.
Som ett gäng ungar som var syskon och kompisar hade kapat. De skrek som vrålapor, stängde in minstingen i lekhuset och kastade stora legobitar på honom tills han grät så förtvivlat att det lät som att han blev jagad av demoner, de jagade varandra och slog med skumgummikuddar på ett sätt som liknade krigsskådespel. När de till sist började kasta legoklossarna efter varandra tvärs genom rummet fick vi nog, vi tog våra barn under armen, röt till att de inte kunde bete sig så med andra barn i rummet och gick. Bakom oss hörde vi hur de fortsatte och att andra föräldrar röt till. Deras föräldrar? De satt lugnt i fiket och drack kaffe och pratade.
Vi försökte också få i oss en fika men arvsmassorna ville inte sitta still då heller och vi orkade inte öva längre.
Efter en obefintlig natts sömn, jag sov med Pyret som ockuperade största delen av sängen eller min arma lekamen och ungjävlar sprang hela natten i korridoren och skrek, knackade på dörrar och tjöt, var det dags för frulle! Och ett tips från en mamma i Pyrets förskola gjorde det möjligt att faktiskt hinna äta; vi mutade dem med russin. Nej, de ska inte äta mycket russin, men vi vägde det mot att få äta någonting själva överhuvudtaget.
Fast hallå; Pyret och Polarn fick träffa Bianca. Pyret vågade inte krama henne på utresan men kompenserade det med två kramar nästa morgon. Polarn vågade sig fram, möjligtvis för att hon är lite besatt av att kramas. Det var ju lycka i sin fullkomligaste form. Som självklart slutade i ett hysteriskt utbrott när Bianca gick, men ändå.
När det väl var dags att ge sig av båten var det kaos och kalabalik som vanligt, folk armbågar sig förbi och kastar sig framför vagnar i ren panik över att ta sig av båten. Som att anknytningsbussar hinner gå och båten kommer dra med dem kvar ombord.
Raseriutbrott, protester och pestiga medresenärer till trots, barnen fick lite intryck, upplevelser och lektioner i socialt beteende. Jag fick en till vit Toblerone.
Imorgon har jag bokat tid för att gå iväg och ha min medelålderskris.
Kommentarer