Fortsätt till huvudinnehåll

Ibland ska man ha lite tur.

Igår gav vi oss in till storstaden med siktet inställt på ännu en runda på Skansen. När vi kom till Slussen och såg kön till färjan ringla sig över hela kajen så fortsatte vi att gå. 


Imorse hade vi en bra matchtid efter frukosten och en väderprognos som pekade på uppehåll under bältet när kastade vi oss iväg för ett nytt försök.
Dimman lättade och avslöjade en sol när vi gav oss iväg, det var ju ett gott omen, och dagen blev riktigt lyckad.

Mycket riktigt, det var ett bättre läge för att åka färja idag.

Skansen var ju inte heller direkt välfylld, det fanns flera lediga kassor vid entrén där de rånade oss på biljettpriset.

När vi började knata runt stod det några tjejer och frågade om barnen ville prova på dåtidens lekar. Helt allena fick tjejerna prova att kasta kula, leka med jojo och Pyret provade styltor.

Nästa anhalt blev Sollidenscenen där de höll på att repetera inför Barnens Allsång. Vi tog plats, med en handfull andra familjer, på första parkett och lyssnade på Dolly style. Pyret var en utmärkt publik, hon lös som en egen stjärna och hoppade konstant i stolen med ett gigantiskt leende över hela fejan. Mammas leende var aningens mer ansträngt när de skulle repetera själva allsångs delen och hon fick en mikrofon upptryckt i ansiktet, men det där med att bli offentligt förödmjukad är ju något man har börjat vänja sig vid sedan föräldraskapet började. 


Pyret är inte lika skygg, hon undrade när det var hennes tur att gå upp på scenen.

När det var dags för att åka Skansentåget kunde vi välja och vraka bland platser, likaså när det var dags för utfodring. 
Vi såg en drös med djur utan att behöva leta efter en ledig plats, Pyret kunde åka rutschkanan på lill-skansen hur många gånger som helst eftersom det bara var en handfull andra barn där. 

Jag antar att alla hade räknat med kasst väder idag och därför valt bort utomhusaktiviteter, för på vägen hem såg det ut att vara smockfullt vid Nordiska museet. Vi fick dock inte en droppe regn på oss mellan klockan 10 och 16 och det har ju knappt hänt på hela den här sommaren. Så vi hade för en gångs skull tur. Tur med vädret, tur med lite folk, tur med tajming och tur med att ungarna höll ett hyfsat humör genom dagen. Jag räknar kallt med att det var vår enda turdag den här semestern för att slippa bli besviken.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.