Stor dag.

Vi suckade över de tunga regnmolnen och försökte roa oss inomhus, jag gjorde müsli och barnen klättrade på väggarna.

Till sist kapitulerade vi, drog på oss regnställen och gick ut. Aldrig hade man väl kunnat ana hur händelserik dagen skulle bli.

Vi hann inte ta många meter på den planerade långpromenaden innan båda arvsmassorna började gnälla och ville åka i vagnen. Så klart. Inte hann de åka många meter innan de slocknade heller. Så klart. Men vi passade på att njuta av tystnaden och fortsatte, halvvägs skulle ett lunchställe dyka upp och vi tänkte att det skulle vara lagom att tjejerna vaknade då. Så öppnade sig himlen. Så klart. När vi väl anlände till lunchen vaknade mycket riktigt de små damerna och vi var totalt genomdränkta men regnet upphörde så snart vi klev in genom dörren. Så klart.

Med mat i magarna  gav vi oss av, men först ville Pyret kissa, hon vågade gå in på grillens toalett och försöka kissa på vanlig toalett. Det blev inget, men hon försökte på egen begäran!! Min stolthet vet ingen gräns.
Sen gick vi in på en skogsstig, Pyret skulle leta efter elefanter, hon var bombsäker på att det fanns två stycken där inne. Vi hittade dem inte, men hon fick uppleva närkontakt med en brännässla, båda fick smaka hallon (vi levde lite on the edge och tänkte att de inte behövdes sköljas efter skyfallet, crazy va?), kolla på sniglar och hålla i en pytteliten groda.

Väl hemma efter vår runda på dryga milen fortsatte vi med potträningen, eller Pyret fortsatte med den själv för plötsligt ropade hon på mig från toaletten och ville ha hjälp att sitta på stora toaletten och göra nummer 2. Det gick dessutom alldeles utmärkt!! Det var nästan att jag fick en liten tår i ögat. Hon sa sedan till själv när hon behövde använda pottan ända fram till läggdags. Något förvånande att man kan känna sig så galet stolt över en sån sak.

Något annat som var förvånande var att båda barnen somnade utan större protester eller dröjsmål vid vanlig läggdags-tid. Fast det var ju en galet stor dag idag. Pyret börjar nog närma sig att bli klar med sin potträning eftersom hon tar initiativ och inte längre är rädd för vanliga toaletten, det är ju hur stort som helst. Att den här regniga dagen skulle resultera i så mycket skoj och mys är ju också stort. Och en bra påminnelse om vad som är viktigt med små arvsmassor i släptåg.