Det är fullt med myror i brallan på Polarn, hon försöker lära sig krypa med den allra största iver. Frustrationen är på topp och kroppen vägrar vara still, till och med när hon sover vänder hon sig till mage och häver sig upp på alla fyra under frustande och gnäll.
Det går ganska bra, hon tar sig upp i grundposition och vet vad hon ska göra men får inte till hur utan drattar på näsan när hon försöker föra fram händerna.
När hon står där och häver sig upp för hundrade gången, ilsket vrålande och med tårarna rinnande, och totalvägrar att lägga sig på rygg och vila en stund så beundrar jag henne. Allt detta som de ska lära sig, trots att kroppen inte samarbetar, trots att de inte vet hur, utan hjälp och hårt drivna av sina instinkter. Att de inte bara lägger sig ner och ger upp.
Hon jobbar hårt precis hela tiden och det ger resultat; sitta gör hon bra nu, bara efter några dagar, och idag stod hon en kort stund och höll i sig i soffbordet på egen hand. Hon jobbar också så hårt att hon somnade redan klockan 18:30.
Kanske kommer hon snart jobba så hårt att hon börjar sova ordentligt också.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer