Jag kom till förskolan och parkerade vagnen för att hälsa på min dotter och alla hennes kompisar. Så ser jag i ögonvrån hur något rör sig från barnvagnens handtag. Sakta men säkert firar en spindel sig ned från en spindeltråd.
Den vettiga reaktionen vore ju att vifta frenetiskt med armar och ben och skrika likt en blondin i en skräckfilm eftersom jag inser att spindeln har suttit några centimeter från mina fingrar under hela promenaden till förskolan.
Istället säger jag lugnt Men ser ni, en spindel!, tar ett löv och fångar upp spindeln och visar den för barnen.
Att vara vuxen är ju onekligen en lite tråkigare tillvaro.
Kommentarer