Polarn är inte som sin syster.
Vi introducerade mat, till en början var hon skeptisk, sen hade hon svårt att få till tekniken att få maten från skeden och ner i magen istället för att trycka ut den med tungan, nu får hon inte nog. Ungen äter som att varje måltid är den första och sista, och i galna mängder. I alla fall om man jämför med Pyret, som gillade mat men blev nöjd efter några matskedar ända fram tills typ nu för tiden.
Dessutom låter hon hela tiden. Först skriker hon tills hon får syn på skål eller burk, sen låter hon mmmmMmmMmmMm under hela måltiden. En riktig njutare.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det, jag är van vid en intresserad men ytterst måttlig ätare och ska plötsligt handskas med en glupsk liten rackare. Så det där med att man vet mer med andra barnet gäller inte så mycket här hemma, jag är nästan lika vilsen som förra gången.
Men det säger väl sig självt, det är ju en helt ny individ jag ska ta hand om, inte någon bebis framtagen enligt en mall. Fast det hade ju varit fasligt mycket lättare.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer